Den 9 juni 1903 bildades "Kvinnliga Kontoristföreningen i Stockholm" vid ett möte på Arbetarinstitutet.
Vid den tiden fanns redan ett jämförelsevis stort antal kvinnliga kontorister. Deras arbetsförhållanden, löner, etc var helt oreglerade. Det berodde på arbetsgivarnas godtycke vilken lön de fick, hur lång arbetstiden var, om de fick betald semester eller någon semester överhuvud taget.
Kontorsvärlden var vid sekelskiftet en fullständigt mansdominerad värld, som kvinnorna nu började ta sig in i. Att just kontorsarbete kom att spela en viktig roll för kvinnors försörjning i Stockholm vid den tiden har flera förklaringar. Stockholm som vid sekelskiftet var den viktigaste industristaden i landet, växte i takt med industrialiseringen. Det uppstod ett ständigt ökande antal arbetsplatser inom handel och administration. För kvinnornas del spelade befolkningssituationen en viktig roll, eftersom det rådde stort kvinnoöverskott. Det hade börjat jäsa bland kvinnorna, de ville känna sig självständiga och ha rätt att själva försörja sig. En rad kvinnorörelser växte fram, bland andra rösträttsrörelsen. Mycket skarpa klassgränser rådde, det var svårt att överskrida dem. Det blev skandal om en kvinna gifte sig "under sin klass". För många ogifta kvinnor ur medelklassen blev kontorsarbete strängt taget den enda möjligheten till försörjning.
Mitt under första världskrigets mat- och penningbrist beslöt föreningsmedlemmarna att skaffa sig ett sommarhem. Medlemmarna samlade ihop pengar till bygget och arbetade själva med röjning och hantlangning på tomten. Solhöjden i Södra Ängby blev otroligt populärt. Medlemmarna stod i kö för att få komma dit ut på semestern och under helgerna.
Kontorens Platsförmedling, som bildades 1918, var ett samarbetsorgan för Kvinnliga Kontoristföreningen, Sveriges Kontoristförening, Mercuri-Schartauanerna, m fl.
Kontorens Vikariatservice startade sin verksamhet 1964 och avvecklades 1994.
I tidens anda hade man ett valspråk som lydde:
"I det väsentliga - enighet
I det ovissa- frihet
I det hela - kärlek "
Den 9 juni 1903 bildades "Kvinnliga Kontoristföreningen i Stockholm" vid ett möte på Arbetarinstitutet.
Vid den tiden fanns redan ett jämförelsevis stort antal kvinnliga kontorister. Deras arbetsförhållanden, löner, etc var helt oreglerade. Det berodde på arbetsgivarnas godtycke vilken lön de fick, hur lång arbetstiden var, om de fick betald semester eller någon semester överhuvud taget.
Kontorsvärlden var vid sekelskiftet en fullständigt mansdominerad värld, som kvinnorna nu började ta sig in i. Att just kontorsarbete kom att spela en viktig roll för kvinnors försörjning i Stockholm vid den tiden har flera förklaringar. Stockholm som vid sekelskiftet var den viktigaste industristaden i landet, växte i takt med industrialiseringen. Det uppstod ett ständigt ökande antal arbetsplatser inom handel och administration. För kvinnornas del spelade befolkningssituationen en viktig roll, eftersom det rådde stort kvinnoöverskott. Det hade börjat jäsa bland kvinnorna, de ville känna sig självständiga och ha rätt att själva försörja sig. En rad kvinnorörelser växte fram, bland andra rösträttsrörelsen. Mycket skarpa klassgränser rådde, det var svårt att överskrida dem. Det blev skandal om en kvinna gifte sig "under sin klass". För många ogifta kvinnor ur medelklassen blev kontorsarbete strängt taget den enda möjligheten till försörjning.
Mitt under första världskrigets mat- och penningbrist beslöt föreningsmedlemmarna att skaffa sig ett sommarhem. Medlemmarna samlade ihop pengar till bygget och arbetade själva med röjning och hantlangning på tomten. Solhöjden i Södra Ängby blev otroligt populärt. Medlemmarna stod i kö för att få komma dit ut på semestern och under helgerna.
Kontorens Platsförmedling, som bildades 1918, var ett samarbetsorgan för Kvinnliga Kontoristföreningen, Sveriges Kontoristförening, Mercuri-Schartauanerna, m fl.
Kontorens Vikariatservice startade sin verksamhet 1964 och avvecklades 1994.
I tidens anda hade man ett valspråk som lydde:
"I det väsentliga - enighet
I det ovissa- frihet
I det hela - kärlek "
